Efter 4 år för min del, så är gymnasietiden över.

Mitt första år bestod av mycket sjukfrånvaro.

För många så är denna dag fylld av tårar, att skiljas från sin klass, medan jag känner att äntligen så slipper jag deras vassa ord mot mig. Jag känner en lättnad. Att slippa vilja dö på morgonen.

Det är rena rama friheten.

Medan folket i min klass kommer att sakna varandra, (hur i helvete man nu kan göra det).

På något märkligt sätt så har vi här hemma vart glada över min svåra fraktur, jag har sluppit skolan, klarat den med helt okej betyg. Chockerade lärarna med de betygen. Så det är ändå BRA.