Så jävla opeppad på livet just nu. När jag jobbar så slipper jag tänka, då är det fokus på att allt ska bli bra. Rädd som en hare på flykt att göra ett minsta litet fel. Jag går mer och mer ner i vikt, tydligen kan jag rasa ner när som helst, vet inte om jag ska frukta eller njuta. Jag försöker hela tiden hålla upp en fasad mot familjen, att allt är bra. Att jag mår bra. Men dem klagar på alla ben som sticker fram, medan det egentligen triggar mig mera. Några dagar sedan så bestämde jag att bli FRISK. Men nu står jag och tvekar igen. Hel kul.