Varje gång blir det så här. Varje gång så får jag ändra planerna. För en frisk person är det lättare, för mig, som döms av anorexi, är det inte lika lekande lätt. Hela tiden ställer du in, i sista minuten. Jag har ingen som helst lust att vara social. Jag som alltid var en av dem "översociala tjejerna, som alltid hade lätt för att prata eller få folk att skratta". Idag är jag den tysta, ledsna tjejen, det säger familjen och släkten. Pojkvännen märker beteendet förändras i takt med dagarna.