Gick ner till 134ctl i kläder!!!!!!!!!! Capio kan inte bestämma om jag är i form för dagvård ännu! Ska få tills december på mig nu för att jag ska kunna göra planerad resa! Nu kör vi! PT snart!

Ska träffa mina nya PT på fredag, hoppas att han kan lära mig att bli så som på bilden haha. Capio imorgon! Läskigt läskigt! Behandlingen övergår nu i dagvård, väger äckligt för mycket för inläggning. Men vi taggar PT och kostrådgivning gratis i två veckor med bantningspiller! Jag ska fan vara fit tills vi åker!!!

It was all the same. Så fort det inte passar drar du dig undan. Så fort det är fel kan du inte göra något åt det, utan förväntar dig service.

SÅ JÄVLA TOM SOM ETT SKAL

Efter nätter av hemskickningar från akuten med hög puls, hög feber osv, så är man rätt tagen. Psyket är ändå okej, fast, det tär på en, allt tjat om att man fejkade en kramp, hur ska jag lyckas med det egentligen?! Så kul är det inte på sjukhuset. Mardrömmarna smyger sakta på när ögonen slocknar. Samtidigt så kan jag inte skrivas in på Capio, utan jag tappar mer vikt. Går in i anas röst hela tiden mer och mer för var dag som går.

Ingen INLÄGGNIG!

Orkar inte.

Håller på att dö av ångest. Känner mig så brutalt fet att jag inte kan hantera det. Samtidigt så känns det som om jag kommer att kollapsa av fysiska skäl. Allt ska känns så fel. Alltid.

Ens "bästa vän" fattar inte att det är så nära bristningsgränsen.

"du behöver inte vara ett skelett för att vara sjuk, räcker det inte med att du kollapsar?" frågade mamma när jag sa vad jag hade fått emot mig.

Sluta gå emot mig, stötta mig och finns där när jag behöver det.

Ångest över all läsk jag druckit

Bråk i bilen. Lyckorus över att jag inte har ätit mellis :)

Jag orkar inte kriga, för att bli förstådd längre. Ångesten när jag dricker vanlig läsk för att orka ta mig fram till mitt rum just för att min kropp faller sönder i små bitar.

Ingenting orkas med längre.